Start || Saab || Garaget || Jag och min familj || Kontakt ||
Vem är Pelle? || Cathrine || Elina || Malin || Länkar ||
 |
Redan vid mycket låg ålder började mitt intresse för bilar. Det kan jag hänvisa till att många i min släkt också har detta intresse. Jag var väl ca sex år när jag körde i diket för första gången. Dikeskörning var endast ett resultat av det mycket dåliga väder just denna dag. Innan det hade jag klarat mig mycket bra. Vid denna ålder körde jag både bil och trakor dock hade jag hjälp med gas, växling, koppling etc. Men ratta kunde jag! Jag fick senare reda på att anledningen till att min far ville att jag skulle köra traktorn så mycket som möjligt var att han ville se mig i en Volvo 240 när jag fyllde arton. Och steget mellan Ferguson och 240 var ju inte så stort. (Att det visade sig att han lyckats kommer vi till senare.) Jag var dock mer intresserad av Porsche, vilket min mycket stora samling leksaksbilar bevisar. Hade säkert 50 > 60 bilar av denna modell. Jag tröttnade dock fort på dessa mini bilar och vid när jag var tio år så köpte jag mig en riktig bil. Det var min mors VW Bubbla -72. Målad mörkblå med pensel! Lite senare fick jag köpa syrrans Volvo 345 DL. Denna bilen var den som ståut med mina våldliga race på grusvägar och gärden. Den var INTE vacker när jag var färdig. Telefonstolpar, diken, snövallar och staket alla var de offer i den hänsynslösa jakten på det perfekta spårvalet. Tanken på att börja med både folkrace och rally föddes då, men dog ut när jag fick tag på en moppe som var tok-trimmad. När jag fyllt 16 och tagit körkort för lätt MC flängde jag runt ett tag på en lika tok-trimmad 125;a. Efter det var det bilar igen. Dagen efter jag fyllde 18 hämtade jag ut mitt körkort på posten. Sedan sprang jag hem och lånade morsans Ford Tanus. (Försäkringsbolaget löste in den *vila i frid*) Första egna bilen för laglig framfart blev en Volvo 245 GL. WOW vilken racer bil! NOT! Efter många timmars rostlagning var jag trött på den. Hade lyckats stå ut i över ett år med den, när en kille erbjöd mig att byta den mot en Saab 900 Gli -82. Efter en provkörning på 500 meter var jag frälst. Kurvorna kunde tas med dubbla hastigheten gämnfört med Volvon. En refug, ett sprucket topplock & en växellåda utan back senare var det dax för en ny 900. Denna fixades till bla genom en mycket seriös "lackering" med roller. Det var också den enda bilen jag haft inbrott i, då försvann all stereoutrustning och ca 150 cd-skivor. När jag sedan började på Saab så for jag till ANA och hittade en 900 S-91. Behöver jag säga mer?... | |||||||||||||||||||