Efter mycket kvidande och lidande tog jag beslutet. Det finns ingen tid för Blue, två hobbybilar som båda behöver tid, plats och pengar funkar inte, inte för mig med två ungar och en tant som går hemma med föräldrapenning, no way. Så Blue slaktades, nog för att det såg illa ut men hon innehöll guldklimpar imängder. Dessa såldes och en rekoderlig slant till Mustangdelar klirrade i kassan. Allt jag fick in på att sälja Blue i delar gick oavkortat (vart enda öre faktiskt) till Mustangen, på så vis lever Blue indirekt vidare. Visst kändes det riktigt riktigt surt att göra så men jag insåg att som hem bil var Blue inget värd. Efter att Golfen körde på oss och Blue vart stående har det bara gått utför. Karossen var skev, rosten började komma i hjulhusen osv. För att få igen lite av de pengar som jag lagt ner på bilen så var detta det värdigaste för min plånbok. Med Blue torkade hela mitt saabträsk ut och jag har nu nästan inget kvar på påminner mig om de tio år som jag som jag körde Saab och levde för mina saabar. Lite gott finns dock kvar i gömmorna ifall ett återfall kommer eller någon av polarna behöver något. Här är de sista bilderna;